Evigt ung – ett eftersträvansvärt ideal?

Idealet är idag att vara ung till sinnet och tänka ungt. Man ska arbeta, resa, sporta och vara aktiv intill döden. Hänga med. Dessutom bör man även se ung ut. Eller åtminstone yngre än vad man egentligen är. Madonna, 53 år, är en av dem som lyckats med den saken. Men vad har hon gjort? I veckans STIL tittar vi närmare på dagens strävan efter ungdomligt utseende. Dagens övertygelse om att åldrande är något som man kan betvinga –besegra – fick fäste under det sena 1960-talet. Då började inte bara ungdomstiden förskjutas framåt, den blev dessutom allt längre. Det var inte längre nödvändigt att ”klippa håret och skaffa sig ett jobb” direkt efter tonåren, som tidigare generationer varit tvungna till. Man kunde vänta. Man kunde till och med låta bli att hoppa på vuxentåget, överhuvudtaget. Parallellt med denna trend utvecklades plastikkirurgin och skönhetsoperationer ökade explosionsartat i USA. 1969 konstaterade tidningen Newsweek att: ”den fårade pannan, den rynkiga kinden, det påsiga ögonlocket och de hängande dubbelhakorna har inte längre någon plats i det moderna USA, där man idag dyrkar ungdomens släta och spänstiga hud”. Idag kan man fiffa till fejset på andra vis, som inte kräver kniv. I USA har skönhetsingrepp som inte fordrar operationer fördubblats de senaste tio åren, och Sverige hänger med i den utvecklingen. I veckans STIL möter vi bland annat Quetzala Blanco som är journalist, bloggare och författare och ännu inte fyllda 30. Hon har också en av de få som öppet och ärligt vågar prata om de skönhetsingrepp hon gjort. Själv säger hon att hon inte vill lura sina läsare, som ofta undrar hur det kommer sig att hon har en sådan slät hy. Konstvetaren Carolina Brown (som skrivit boken Skönhetens mask) berättar om vilken tid i historien vi har varit som mest utseende- och ungdomsfixerade. Vi får även höra Tallulah Topac (modeskapare för märket Monki) och Roland Hjort (designer på Whyred) berätta om hur det är att bli äldre, och designa för yngre. Och så har vi dammat av Thomas Manns klassiska kortroman Döden i Venedig, från 1912. I den reser författaren Gustav von Aschenbach till Venedig för att vila upp sig på ett flott hotell. Väl i staden blir han förhäxad av den undersköna ynglingen Tadzio. Det är en berättelse om en man som tror sig vara förmer än fåfänga ytligheter, men som tvingas konfronteras med sitt eget åldrande och sin nära förestående död. Johan Hilton, biträdande kulturchef på Expressen, analyserar. Veckans gäst är Jan Jernbeck, plastikkirurg på Akademikliniken i Stockholm.