Dry Martini –dryckernas motsvarighet till den lilla svarta

Dry Martini är inte bara en klassisk drink, den är också en av de allra mest omskrivna och omfamnade. Mängder av filmare, författare och formgivare - inte minst av mode- har under årens lopp låtit sig inspireras av just Dry Martini. Under första halvan av 1900-talet kom den till och med att betraktas som en sorts framgångsdrink, en symbol för ett starkt och framåtblickande USA med ultramoderna grejer som jazz, skyskrapor, och flygplan som kunde ta en över hela världen. I veckans STIL tittar vi djupt ner i martiniglaset för att se hur den präglat samtiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Även om Dry Martini dracks – i stora mängder– på båda sidor av Atlanten så är den allra mest förknippad med USA. När den amerikanske saxofonisten Paul Desmond, som spelade i Dave Brubeck Quartet och skrev deras största hit Take Five, fick frågan om hur han fick fram den svalt sparsmakade stil som kom att definiera 1950-talets moderna jazz så svarade han – ”jag ville att det skulle låta som en Dry Martini”. Den har även gett upphov till namnet på glaset den serveras i, martiniglaset och blivit en tydlig signal för – alkohol. Fråga Spritmuseet i Stockholm, det har vi gjort. Drinkens popularitet (och cocktails i allmänhet, förstås) fick även den franske modeskaparen Christian Dior att i slutet av 1940-talet att mynta uttrycket ”cocktailklänning”. Ett snilledrag för att öka klänningsförsäljningen. Men om man har svårt att klä sig traditionellt för olika festsammanhang? Det vet den svenska designern Minna Palmqvist en hel del om. Henne har vi också träffat. Och så guidar filmjournalisten Mårten Blomkvist oss igenom några dunkla barer och nyskakade drinkar i filmens värld. Och nej, det handlar inte om James Bond. Veckans gäst är Jenny Damberg, journalist och författare som är på gång med en bok med titeln: ”Som hon drack”, som belyser den kvinnliga dryckeskulturen. PS: Det finns naturligtvis martinis för dem som avstår från alkohol – ”En Zen Martini: en martini utan någon som helst vermouth. Och inget gin heller, för den delen” – P.J. O'Rourke.