Artighet – en onödig och bortglömd stil?

I veckans Stil ska vi ägna oss åt ett ämne som aldrig upphör att engagera, artighet. Eller snarare bristen därpå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Har vi tappat förmågan att hålla stilen och föra oss civiliserat i samhället? Det är en fråga som med jämna mellanrum poppar upp, och inte sällan beskylls yngre generationer för att ha nollkoll på vad som gäller ifråga om att säga ”tack”, ”förlåt” och ”jag ber om ursäkt”. Eller säga hej och hej då, och möta någons blick, för den delen. Artighet är ingen talang man föds med, utan det är något man måste lära sig vilket under årens lopp har fått människor att fråga sig ”varför då?” och både ifrågasatt – och omkullkastat – regler som man betraktat som förlegade. Gammalt mög från en tid samhället var mer hierarkiskt konstruerat. En uppluckring som tog fart i slutet av 1960-talet då krav på jämställdhet ökade, du-reformen slog igenom och ”hej” ersatte ”god dag”. Idag niger och bockar vi inte längre, men däremot kindpussas och kramas vi i en utsträckning som inte ens var tänkbar, för inte så länge sedan. Och det gamla tilltalsordet ”ni” har omfamnats av unga som tror att det låter fint och förstår inte varför äldre personer blir gallfebriga av ilska över att bli tilltalade med det – för dem – nedlåtande ordet ni. För även i artighetsuttryck går det mode, och trender. I veckans program pratar vi om de nya artighetskoder som sociala medier gett upphov till med Beata Jungselius, doktorand i tillämpad informationsteknologi. Vi tittar också närmare på hur artighet uttrycks genom vårt språk. Och så undersöker vi en gammal trend som fått nytt liv – att skicka tackkort. Veckans gäst är Per Nilsson, författare till boken Stilfullt.