Veckans ord: Varsel

Tusentals svenskar varslas nu om uppsägning. Vilken framtid väntar oss när Coronapandemin är över? Kulturredaktionens Mårten Arndtzén utser veckans ord: Varsel. Om det just nu görs för lite eller för mycket, rätt eller fel saker för att hantera coronasmittan kan bara framtiden utvisa. Men en sak är klar: att vår förmåga att kontrollera förloppet är större än någonsin tidigare i världshistorien. Vi har mer kunskap och bättre organiserade samhällen än när Spanska sjukan och Svarta döden härjade. Och - inte minst - en övervakningsteknologi som man fram till nyss bara kunde skriva science fiction-dystopier om, men som nu används med stor framgång i kampen mot smittan i länder som Kina och Sydkorea. Världen är genomlyst och förhållandevis kontrollerbar, för den som förfogar över redskapen. Men samtidigt verkar just denna kontroll leda till att vi förlorar kontrollen, om man lyssnar till den senaste veckans debatt. De liv vi räddar med kraftfulla åtgärder nu riskerar vi att förlora senare, som en direkt konsekvens av de här åtgärdernas förödande effekt på ekonomin. Damned if you do, damned if you don't. Och den innevarande månadens hittills dryga 18.000 varsel, i Sverige, är kanske bara ett varsel om det som komma skall? Slår man upp "varsel" på Nationalencyklopedins sajt kan man välja mellan två betydelser. Den ena är den arbetsrättsliga. Den andra leder vidare till ord som "omen" och "järtecken", till skyddsandar som kommer med förebud i drömmen och "fylgjor", en slags fornnordiska dubbelgångare i djurhamn. Väsen från en tid när tillvaron var mindre genomlyst och kontrollerbar, och vi fick ta till fantasin för att åtminstone ge vår utsatthet ett namn, och någon slags ansikte. Då var det fortfarande naturen som, delvis, stod utanför vår kontroll. Nu är det alltså ekonomin, det vill säga vi själva. Somliga vill gärna se coronapandemin som en naturens hämnd för vår rovdrift på dess resurser - en varning, ett varsel. Och även om den där delfinen i Venedig visade sig vara en anka, så bör den globala uppvärmningen ha fått en tillfällig respit de här månaderna. Vi har fått se att vi kan ställa om, när vi verkligen vill. Och snart alltså: vad en sådan, snabb omställning kan göra med våra liv. Den målkonflikten kanske går att lösa med mera modernitet, teknikutveckling och tillväxt. Vem vet? Vetenskapen, som vi så ofta uppmanas att lyssna till, gör det inte. Och befriar oss alltså inte heller från svåra beslut på otillräcklig grund. Men sa jag inte just att världen är genomlyst och kontrollerbar? Ja, men bara förhållandevis. Bortom lampans sken lägrar sig skuggorna än. Framtiden förblir höljd i dunkel. Varslens värld är ännu vår.