Veckans ord: Snösmocka

Varje vecka väljer en av kulturredaktionens medarbetare ett ord i tiden. Den här veckan har Joakim Silverdal valt ordet snösmocka. Det började snöa en dag. Och sen fortsatte det till hela Umeå försvunnit under ett vitt berg. Allt blev tyst, så när som på plogbilarna som for kors och tvärs. Först när ovädret lättat en aning och folk vågade kika ut, var snöhögarna på vissa ställen över tre meter höga. Vi gav oss ut med skyfflar och hjullastarna påbörjade det mödosamma arbetet med att plocka bort de enorma plogvallarna. Innan snöfallet hade tidningarna basunerat ut "snösmocka på väg mot Västerbottens kustland!". Jag kan väl tycka att ett ord som "Snösmocka" kan kännas lite överdrivet ändå? Ungefär som att himlen skulle måtta in en rak höger mot oss Västerbottningar, bara för att det ska komma lite snö? Det var så jag kände, men sen kom det en omgång till. Lika mycket snö, en gång till. Min bil försvann under en driva, en gång till. Enda skillnaden var att den här gången var det nollgradigt och snön som varit så lätt i tio minus blev plötsligt blytung. När jag stod där med min skyffel måste jag erkänna att "snösmocka", nog inte är ett så tokigt ord ändå. Det kanske egentligen är det perfekta ordet för att beskriva hur det känns när stad och landsbygd helt slås ut av vädrets makter. Men det mest intressanta med den här snösmockan, är att den inte verkar ha slagit ut vårt humör. Kan det snarare vara tvärtom? "Har du sett hur mycket det snöar där ute?", säger någon med brinnande entusiasm. En kompis ringer och med lika delar bävan och pirrig förväntan i rösten hör jag honom säga: "har du hört att SMHI uppgraderat klass 2-varningen till klass 3". Frågan är om det finns något vi älskar att förlora oss i mer än vädret? Visst, det är något att kämpa mot, men också något att omfamna. Det kan handla om en hundpromenad när det snöar i sidled, eller att ta skidorna till jobbet mitt i stan, eller att bara stå i dörröppningen och gapa inför det som ingen någonstans kan kontrollera. Vädret. Och när det kommer till att omfamna väder är barnen bäst. Den här veckan har jag sett barn som klättrat upp på garagetak och hoppat ner i berg av snö. Det ni! Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det finns allvarliga konsekvenser av ett sådant här våldsamt snöfall. Folk får svårt att ta sig ut, matleverenser som har svårt att nå äldreboenden och djur som får svårt att gå i skogen som tar sig ut på stora vägar med fara för sitt eget och trafikanternas liv. Men när vi lever i tider av en livsfarlig pandemi, har vi i Umeå i alla fall fått något annat att tänka på, om så bara för några dagar. Efter att i över en timme stått och grävt fram min bil, möter jag grannens blick när han kommer ut från sin lägenhet. Innan han sätter skyffeln i det snöberg som rymmer hans bil säger han med ett ironiskt leende: "kul med snö, ändå". Så står vi där och skyfflar. I gemensam kraft mot vädrets makter, reser vi oss efter snösmockan och gör oss redo att gå nästa rond.