Veckans ord: Järnnätter

Varje vecka väljer en av Kulturredaktionens medarbetare ett ord som ligger i tiden. Den här veckan är det Nina Asarnoj som reflekterar över ordet Järnnätter. Gunilla Grafström från SMHI gjorde en prognos om vädret i måndags kväll strax före tio. Det var den första juni och ett laddat datum för alla odlare i Mellansverige. Natten till den andra juni räknas av tradition som ett riskdatum för järnnätter. Det vill säga att temperaturen sjunker under noll. Förödande för de känsliga plantor som inte är rustade för minusgrader. Alla som vaknat till slokande tomatplantor eller svartnade dahlior vet vad jag menar. Det finns inget dödare än en död växt. Det hjälper inte att vattna eller stötta eller hoppas. Döden är döden. När jag pratar med Stefan Jansson, växtfysiolog på Umeå universitet, visar sig förloppet vara än mer komplicerat än bara frysdöden. Visst händer det att det bildas iskristaller i växtens celler som helt enkelt spränger dem. Men farliga saker sker på cellnivå redan vid 3+. Själva fotosyntesen hänger inte med i svängarna. Det är kyla i kombination med ljus som är förrädiskt. Och i stället för socker, bildas fria syreradikaler som förgiftar växten. Ett lite mer utdraget förlopp än frysdöden, men det slutar lika illa. Ordet järnnätter härrör från Bondepraktikan, en ålderdomlig skrift som kombinerar kunskap med vidskepelse och folktro. Originalet är skrivet på tyska och när fenomenet nattfrost skulle beskrivas, skedde det med hjälp av ismännen, Eismänner, mytologiska figurer som varnade för stark kyla i maj och juni. De tyska ismännen Eismänner är alltså motsvarigheten till vår Kung Bore. Men i svensk översättning 1662, blev Eis till Eisen, som betyder järn, så ismän blev järnmän och isnätter blev järnnätter. För precis tjugo år sedan kom Mirja Unges hyllade roman Järnnätter. En mörk berättelse om Bente som har en psykiskt sjuk mamma. En natt skär sig mamman i armarna, hon testar alla köksknivar utom den vassaste, köttkniven, och i texten står det hur järnlukten hängde i köket. Och Bente drar långa remsor med blodindränkt smuts ur golvspringorna när hon ska efterstäda. Samtidigt tolkar jag titelns Järnnätter som en symbolisk bild för ett nedfruset och känslokallt familjeliv. Ordet järnnätter innehåller alltså både originalets is-association och felöversättningens järn. Men kanske är verklighetens järnnätter på väg att försvinna i klimatförändringarnas tid. När jag frågar Sverker Hellström på SMHI om statistik över nätter med minusgrader på försommaren, svarar han att det är tydligt att det blivit allt ovanligare. Och när det gäller rekord för absolut lägsta nattemperatur i maj, juni och juli, så finns det värden från 1800-talet och 1900-talet som han bedömer som praktiskt taget omöjliga i ett nutida klimat. Så snart finns kanske bara ordet kvar. Järnnätter.