Veckans ord: Diskad

När VM i längdskidor nyligen avslutades i ett antiklimax för två av favoriterna har Joakim Silverdal hittat ett ord i förändring: Diskad. Nej, det blev alltså inget guld till längdskidåkaren Johannes Høsflot Klæbo i söndagens femmil. På upploppet in mot mål tog han sig förbi Aleksander Bolshunov på insidan, men knäckte ryssens stav och blev fråntagen sin guldpeng när juryrummet fått sig en titt på reprisbilderna. Diskad, är ju såklart en förkortning av ordet diskvalificerad när idrottens stjärnor bryter mot reglerna och övermakten kliver in för att rättvisa ska skipas. Det där lite längre ordet, diskvalificerad, var ju det som alltid användes i officiella sammanhang tidigare. Men jag tror mig kanske ha funnit en språklig brytpunkt, åtminstone i media. För att få höra det tidigaste exemplet där "diskvalificerad" blev "diskad" i Sveriges Radios arkiv, måste vi backa bandet till 1952. När Lennart Hyland kommenterde Ingemar Johanssons OS-final i tungviktsboxning, tappade han hoppet när svensken återkommande fick varningar för passivitet. Ingemar duckade, backade undan och Hyland blev mer och mer besviken, tills det där ordet liksom bara slank ur honom: Här får han varning nummer två, Ingemar. Då får han väl chansen att få en tredje varning och bli diskad. Matchen är slut, han är diskvalificerad. Han ville inte fajtas, han ville inte gå matchen helt enkelt. Som ni förstår är det här ingenting att sända ut, men jag ber er spara den här inspelningen är ni bussiga. Den kan vara rolig att ha, kanske...", säger Lennart Hyland i inspelningen. Jo tack Lennart, den är rolig att ha, inte minst nu. För som ni ser återkom Hyland till ordet diskvalificerad i slutändan, men han sa klart och tydligt diskad innan dess. Och i vår nutid 2021, är det ingen tvekan om vilket ord som används oftast. I nyhetsrapporteringen om femmilen sa varken Radiosporten, TV4-sporten eller Sportnytt på SVT diskvalificerad, utan diskad. Det är lätt att förstå varför förkortningen "diskad" verkar bli allt vanligare i det svenska språket, när vi tänker på allt annat vi brukar diska. Själv har jag aldrig diskats i tävlingssammanhang, men i kökssammanhang har jag diskat en hel del. Och visst är betydelserna snarlika? I sportens värld diskar vi för att rensa bort det smutsiga fulspelet från idrotten. I kökets värld diskar vi för att rensa tallrikarna från smutsiga matrester. Ordet "diskvalificera" bygger på latinets negativa prefix "dis" och ordet "qualificare". Medan diska istället kort och gått kommer från latinets diskus, den runda formen som delas av allt från tallrikar till idrottsredskap. Kul då, att två ord med helt olika bakgrund och betydelse hux flux har blivit samma ord, med liknande betydelse i svenskan. Gemensamt för begreppen är också att de rymmer ett visst obehag men av lite olika anledningar. Rätt ska vara rätt, säger många, men hur kul är det egentligen att se en ny vinnare koras efter juryomläggningar? Och när du ser ett diskberg växa fram i diskhon är det väl ändå rätt svårt att finna glädjen i att kavla upp ärmarna och greppa diskborsten? Men i slutändan mår vi nog alla bäst av att se till att diska det som diskas bör både i idrotten och i köket.