Veckans ord: Äkta

Nasjonalmuseet i Oslo har efter 50 års osäkerhet nu fått fastslaget att deras Vincent van Gogh porträtt är äkta. Cecilia Blomberg funderar över pengar, äkta och genuina värden. Det är lätt att föreställa sig lättnaden. Det är klart att ett äkta Vincent van Gogh porträtt i samlingarna är en trofé när Nasjonalmuseet i Oslo slår upp dörrarna igen i höst. Det kommer säkert få en fin placering, även om det är en lite udda Van Goghmålning. Den kommer fortfarande vara udda, men äkta och med en bra historia som gör den ännu intressantare. Redan popkonstens konung Andy Warhol saboterade äkthetskraven med sina silkscreenade bilder från massmedia, tillverkade på löpande band i hans Factory. Och när postmodernismen gjorde sitt intåg var frågan om det äkta viktig att underminera. Inte minst genom att tekniker som fotografi och video tog mer plats. Det är ju faktiskt så att ett äkta fotografi av Cindy Sherman egentligen inte är ett bättre verk än en piratkopierad kvalitetskopia. Men konstmarknadens aktörer trädde in och styrde upp det hela och skapade begränsade, numrerade upplagor och krav på proveniens. Men detaljerna, den kladdiga signaturen avslöjade förfalskningen som ändå i sig var värd en trettio, fyrtiotusen. Men med måleri och skulptur är det lite grann en annan fråga. För många av oss vill ju ändå fortfarande så här i post postmodernismens tidevarv - tro att det finns en skillnad mellan ett äkta mästerverk och en kopia eller förfalskning. Konstverket som en talisman som bär större krafter inom sig och som bara kan laddas om det är rätt person som lagt sin hand på verket. I TV-programmet Antikrundan kan just frågan om det äkta höja temperaturen rejält, som i avsnittet förra torsdagen då en man släpat dit en målning, ett porträtt, signerat Ernst Josephson, ett av svensk konsthistorias stora namn. Spänningen gick att ta på. Målningen hade räddats ur ett källarförråd. Hängt på en hedersplats i många år. Men detaljerna, den kladdiga signaturen avslöjade förfalskningen som ändå i sig var värd en trettio, fyrtiotusen eftersom det var en så känd förfalskning. Det var Josephsons konstnärsvän Allan Österlind som sett en möjlighet att tjäna lite extra pengar och skapat ett gäng målningar under falskt namn. Men det är klart, hade den varit äkta hade värderingen landat på en dryg miljon. Ja så där kan man hålla på. En äkta Gustaf Klimt värderad till sisådär en miljard hittades precis i en vägg i ett italienskt galleri. Det är de äkta Billgrens som tagit plats i TV:s nya realityserie - parodiskt i sig eftersom Ernst Billgren under senare gått in i alteregot Wilhelm von Kröckert. Men nu är det äkta Ernst som tar plats. Striderna kring Salvator Mundi och om det verkligen är Leonardo da Vincis målning pågick i evigheter. Efter att den toppade auktionsrekorden försvann den bara och det finns fortfarande de som tvivlar. Men det gäller att hålla tron uppe. För den idag något urspårade konstmarknaden behöver de äkta målningarna i olika former av penningtransaktioner. Personligen vill jag helst hoppas att det genuint äkta får en renässans. Att det kommer att stå för genuina värden. Och att det inte behöver vara förknippat med pengar. Naivt? Säkert. Men ett äkta hopp är det i alla fall. Cecilia Blomberg [email protected]