Musik och jiddisch del 1

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare.

I första programmet i serien Musik och jiddisch möter vi ryskfödda sångerskan Sophie Milman och den kanadensiska ryskättade professorn Anna Shternshis. De har båda arbetat med den i USA Grammynominerade cd-skivan Yiddish Glory: The Lost Songs of World War II. Det handlar om försvunna sånger som sjungs på jiddisch. Texterna hittades i ett forna sovjetiskt arkiv i Ukraina. Där hade de legat sedan 1950 då folkmusikvetaren Moisei Beregovskys forskning lades i giftskåpet. Det är berättelser från judiska barn, kvinnor och män, utsatta för nazisternas ohyggligheter under andra världskriget, bland annat i koncentrationslägret Pechora i Ukraina. Även judiska, kvinnliga soldater i Röda armén skrev sånger. På Yiddish Glory sjunger och spelar excellenta, professionella musikanter; en mix av klassiska musiker och jazz- och folkmusiker. Producent är Dan Rosenberg i New York. Flera av sångerna på cdn är baserade på dåtidens populära ryska sånger, klassisk musik och judisk folkmusik. Svenska Anne Kalmering berättar om varför hon sjunger på jiddisch och hur sångerna fick henne att känna trygghet när hon var barn. Hon berättar om det så kallade Judehuset på Klippgatan på söder och framför sånger ur den nya cdn Vayter tillsammans med gruppen Stahlhammer Klezmer Classic. Där för de vidare judiska folksånger och musik i ashkenazisk och sefardisk tradition. Jag föll för de där sångerna som liten och hade liksom aldrig någon tonårsrevolt, för det var ju ganska töntigt att sjunga de där sångerna. Det var inte särskilt intressant med jiddisch. Jiddisch var det där gamla! Men det fanns också en känsla av att de få judar, europeiska judar, som hade överlevt Förintelsen var ju fruktansvärt traumatiserade. När man mördar människor dödar man också ett helt språk och kultur. Det var ingen som trodde att jiddisch skulle leva vidare, säger Anne Kalmering. Svenska Sofia Berg Böhm blev som 16-åring inbjuden att sjunga med sin farbrors Freilach Express  den första Klezmerorkestern i Sverige. De gjorde en skiva och hon sjöng på jiddisch. Sofia Berg Böhm berättar hur en musikkassett hon köpte i New York fick henne att upptäcka nya uttryck inom musik framförd på jiddisch. Den israeliska sångerskan Chava Albersteins visor handlade om ghettot i Vilna (Vilnius) och berörde kriget och längtan tillbaka och saknad efter de som gått bort. Chava Alberstein kallas Israels Joan Baez. Tack vare språkvetaren Susanne Sznajderman-Rytz gav Sverige 2000 jiddisch en minoritetsspråksstaus. Hon växte upp i en jiddischtalande familj i Sverige. Hennes far var uppvuxen i en chassidisk, alltså from, familj i Polen, i Lodz och sjöng mycket. Susanne Sznajderman-Rytz sjunger själv i programmet. En känslosam sång som pappan sjöng för henne när hon var liten. Hon berättar om vad jiddisch är för språk, varifrån det kommer och vilka som talar det idag. Jiddisch var de östeuropeiska judarnas språk. Ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som var det heliga språket för religiösa studier. Före andra världskriget talades jiddisch av runt 12 miljoner människor. I dag finns cirka två miljoner jiddischtalande i världen. Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver och läses från höger till vänster. Många lär sig nu språket på universitet och andra utbildningar. I judiska ortodoxa kretsar är jiddisch vardagsspråk. Hebreiska betraktas dock fortfarande som det heliga språket. Förutom i Israel finns det skolor i USA, i Paris, i Mexiko och i Australien som undervisar på jiddisch, säger språkvetare Susanne Sznajderman-Rytz. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg