#15 - 1990-talet: Sátántangó (1994)

I femtonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den ungerska långfilmen Sátántangó (1994), i regi av Béla Tarr. Det blir ett samtal om bl.a. tango, struktur, tid, rum och dötid. Den vandrande människan i Béla Tarrs filmer, tempot och bildspråket. Hyper-realism, Tarkovsky, det mystiska i livet och ordets kraft. En genomgång av filmens karaktärer, berättarrösten, misär och sceneriets närvaro i filmskaparens filmer. Ordning, kaos, hierarki, kollektivism och totalitarism. Att bryta sig loss från gruppen och gå sin egen väg. Saknaden av ett spirituellt liv och att förtrycka energier. Det blir även en del snack om en kosmisk ekonomi, kyrkklockor och den där ugglan...